Elevhälsans arbete med extra anpassningar och särskilt stöd

Utifrån sin kompetens och kunskap kan elevhälsan fungera som stöd för verksamheten och pedagogerna på individ-, grupp- och organisationsnivå när det gäller både extra anpassningar och särskilt stöd.

Elevhälsan kan vara behjälplig med att ta fram underlag, samt utforma åtgärdsprogram för elever som behöver särskilt stöd. Skolans utredning om särskilt stöd kan behöva kompletteras med en psykologisk, social eller medicinsk utredning för att få en tydlig bild av vad som bidrar till elevens skolsvårigheter samt ett underlag för att bedöma elevens behov av särskilt stöd.

Psykologen ska vara väl insatt i de regelverk som reglerar arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd såsom Skollag och Skolverkets allmänna råd. Vidare bör psykologen vara insatt i och arbeta utifrån den lokala skolenhetens rutiner såsom de utformats av rektor.

Behovet i fokus

Även om en elev har en medicinsk eller psykologisk diagnos är detta i sig inte tillräckligt för bedömningen av om eleven är i behov av särskilt stöd och i så fall vilket stöd.  En diagnos innebär inte per automatik att en elev behöver särskilt stöd, och den får heller inte vara ett villkor för att få särskilt stöd.

Skolan får heller inte avvakta med att sätta in särskilt stöd med hänvisning till att en kompletterande utredning ska göras eller är pågående. Skolans uppdrag är alltid att anpassa den pedagogiska verksamheten efter varje elevs behov. Det finns tillfällen då flera aktörer är involverade i en elev, såsom t ex socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin eller barn- och ungdomshabiliteringen. Även om flera aktörer än involverade ingår det i rektors ansvar att se till att det görs en utredning av elevens behov av särskilt stöd. I den utredningen kan andra aktörers information om elevens situation och behov vara kompletterande.

Uppdaterad: