Utlåtandets organisering

Hur innehållet i ett utlåtande struktureras är av stor vikt för läsarens möjlighet att förstå det.

Det saknas formella regler för hur ett psykologutlåtande ska utformas och formuleras. Beroende på syfte, mottagare och sammanhang, kan strukturen variera. En utgångspunkt i arbetet bör dock vara att utlåtandet ska ha en tydlig och genomtänkt disposition med väl formulerade rubriker.  Huvudrubriker kan delas in i lämpliga underrubriker, vilket gör det lätt för läsaren att orientera sig i texten och hitta tillbaka till uppgifter. Även för den som skriver utlåtandet underlättar rubriceringen eftersom det gör det lättare att se att alla relevanta uppgifter och resonemang finns med.

Selander och Nyman beskriver i ”Psykologutlåtanden och intyg” (2014), de delar/rubriker som bör ingå i ett psykologutlåtande, dessa följer nedan.  

Syfte - frågeställning

Syftet anger anledningen till att utredningen genomförts. Ett klart formulerat syfte blir en vägledning för såväl planering av utredningen som för hur utlåtandet disponeras. Utifrån syftet ska slutsatser och rekommendationer formuleras. Om syftet är oklart ökar risken för ett utlåtande som inte ger svar på de relevanta frågorna.

Psykologiska utredningar inom det pedagogiska området kan handla om t ex elevers inlärningssvårigheter eller om anpassningar i skolmiljön: Finns specifika inlärningssvårigheter? Vilken typ av stöd behöver eleven för att komma till sin rätt?

Bakgrundsinformation

Vilka uppgifter som bedöms relevanta beror på vilken typ av utredning som görs. Ta endast med relevant information i anamnesavsnittet. För mycket information som saknar betydelse riskerar att trötta ut läsaren och bidra till att viktig information missas. Om samma information finns på annat håll, som i en journal eller liknade, kan man hänvisa till den och endast skriva en kort sammanfattning i utlåtandet.

Tydliggör varifrån informationen kommer, det vill säga uppge källorna. När det gäller utredningar av elever i skolan finns flera olika informationskällor: vårdnadshavare, pedagogisk personal och eleven själv, samt skriftligt material i form av pedagogiska kartläggningar, IUP och åtgärdprogram. Det kan också finnas tidigare gjorda bedömningar och utredningar som kan vara viktiga delar i bakgrundsinformationen eftersom de kan tjäna som jämförelsematerial till den nuvarande situationen. 

Testmetoder och utredningsgång

Beskriv hur utredningen lagts upp, vilka test eller andra metoder som använts i datainsamlingen samt datum för respektive aktivitet. I redovisningen av använda test bör det ingå en beskrivning av vad respektive test avser att mäta.

En viktig funktion med en detaljerad beskrivning av utredningen är att göra det lättare för läsaren att följa förloppet.

Observationer i testsituationen

Elevens beteende i testsituationen ger viktig information som sedan kan användas i tolkningen av olika utsagor och prestationer, till exempel testresultat. Om eleven arbetar t ex ytterst noggrant och långsamt kan det vara förklaringen till att prestationerna i tidsbegränsade uppgifter framstår som låga jämfört med normgruppen.

Psykologen bör vara medveten om att testningen skapar en speciell situation som gör att vissa barn kanske beter sig helt annorlunda än de vanligtvis gör. Var noga med att inte dra bestämda slutsatser om elevens beteende i vardagen utifrån beteendet i testsituationen. Däremot kan hypoteser formuleras, som kan prövas mot annan information.

Det är extra viktigt att uppmärksamma tecken på att eleven inte känner sig bekväm i situationen. Av intresse är inte bara resultatet utan även hur eleven handskas med uppgiften och situationen i helhet och hur samspelet mellan elev och testledare fungerar.

Exempel på sådant som psykologen bör vara uppmärksam på i testsituationen (Smedler och Tideman, 2009) hittar du här (PDF, 53 KB).

Uppdaterad: