Psykologutredning vid misstänkt intellektuell funktionsnedsättning
När psykologen gör en utredning är det psykologens ansvar att välja metoder som är relevanta för utredningens syfte och att anpassa sitt arbetssätt till varje enskild elevs förutsättningar och de yttre omständigheter som råder.
För att kunna ta ställning till diagnosen intellektuell funktionsnedsättning krävs en bedömning av kognitiv utvecklingsnivå/allmänintellektuell nivå samt hur en eventuell nedsättning yttrar sig i vardagliga situationer. För personer med intellektuell funktionsnedsättning hamnar resultaten på standardiserade begåvningstest runt – 2 SD från medelvärdet. Det är dock viktigt att vara medveten om att – 2 SD inte är någon reell gräns utan ett sätt att kvantifiera kvalitativa egenskaper. Resultatet från ett test är en del i utredningen och kan aldrig ensamt ligga till grund för ett ställningstagande om en intellektuell funktionsnedsättning.
Den andra av de två grundstenarna i diagnoskriterierna för intellektuell funktionsnedsättning, är brister i eller nedsättning av adaptiv funktionsförmåga som medför svårigheter att nå upp till en utvecklingsmässig och sociokulturellt förväntad nivå av personligt oberoende och socialt ansvarstagande. Bristerna i adaptiv kapacitet begränsar individens fungerande i ett eller flera avseenden inom ett flertal livsområden som hem, skola, arbete och samhälle i fråga om kommunikation, social delaktighet och självständighet.
Ställningstagandet till om en elev har en intellektuell funktionsnedsättning görs utifrån en noggrann psykologisk bedömning som bör innehålla följande delar: