Sekretessbrytande bestämmelser

En sekretessbrytande bestämmelse är en bestämmelse som innebär att en sekretessbelagd uppgift får lämnas ut.

I 10 kap Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) regleras sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om undantag från sekretessen. 
Sekretessen kan brytas om patienten samtycker till det. Den kan också brytas under vissa förutsättningar, samt i de fall det föreligger en anmälnings- och rapporteringsskyldighet. Dessa situationer är reglerade i lagstiftningen.

Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (10 kap. 28 § OSL).
Ett exempel på uppgiftsskyldighet är att personal i elevhälsan eller övrig personal i skolan får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa (14 kap 1 § Socialtjänstlagen). Denna anmälningsplikt innebär att de som omfattas av den måste ge socialnämnden de uppgifter som kan vara av betydelse för att de ska kunna utreda ett barns behov av stöd och skydd (14 kap 1 § Socialtjänstlagen). Uppgiftsskyldigheten till socialtjänsten gäller även om någon annan gjort anmälan eller om eller om socialtjänsten inlett en utredning på eget initiativ. (14 kap 1 § Socialtjänstlagen och 6 kap. 12 § Patientsäkerhetslagen). Psykologen är således skyldig att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredningen av ett barns behov av stöd och skydd.

Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 § OSL).
Detta innebär att en myndighet (t ex skolan) får lämna ut uppgifter som behövs för att den utlämnande myndigheten (skolan) ska kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap 2 § Socialtjänstlagen). Syftet med bestämmelsen är att en myndighet och dess personal kunna sköta sina uppgifter. Bestämmelsen ska tillämpas restriktivt (Se prop 1979/80:2 Del A 465 och 494, jmf 2004/05 s.326).

Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer (10 kap. 17 § OSL).
En uppgift får alltså lämnas till en myndighet som behöver informationen för att utöva tillsyn över den myndighet där uppgifterna finns.

Generalklausulen - en sekretessbelagd uppgift får lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda (10 kap. 27 § OSL).
Generalklausulen innebär att uppgifter får lämnas ut till andra myndigheter efter intresseavvägning om intresset av att uppgifterna lämnas ut uppenbart är större än det intresse som sekretessen ska skydda. Det gäller både sekretessen inom elevhälsan och den särskilt elevstödjande verksamheten i övrigt. Bestämmelsen möjliggör för exempelvis skolpsykologer och skolkuratorer att lämna information till Socialtjänsten eller BUP. Generalklausulen gäller dock inte uppgifter från hälso- och sjukvården (10 kap. 27 § andra stycket OSL, JO 2000/01 s. 512.), dvs. skolsköterska, skolläkare och logoped omfattas inte av generalklausulen.

Generalklausulen ska användas med stor försiktighet.

Vissa pågående brott
Alla medborgare har en lagreglerad skyldighet att avslöja/anmäla vissa allvarliga brott som är ”å färde” det vill säga pågående brott (Brottsbalken 23 kap. 6§). Bestämmelsen avser endast de grövsta brotten som exempel mord, dråp, grov misshandel, rån och högförräderi. Om brottet redan har fullbordats finns inte längre någon skyldighet att avslöja det.

Vittnesplikt
Psykologer omfattas av ett s.k. frågeförbud enligt 36 kap. 5 § Rättegångsbalken. Detta innebär bestämmelser om att psykologen inte får vittna om uppgifter som de anförtrotts i sin yrkesutövning. Trots detta har psykologen skyldighet att vittna i vissa brottmål, t ex i fråga om brottmål där minimistraffet/det lindrigaste straffet är ett års fängelse eller om det handlar om försök till brott där det inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. 

Detsamma gäller om brottet riktas mot någon som inte fyllt arton år och om brottet avser något av de brott som uppräknas i 3, 4 och 6 kap Brottsbalken.

Frågeförbudet gäller dock inte i LVU-mål. I dessa mål är psykologen alltså skyldig att vittna.Här bryts frågeförbudet för den som har anmälningsplikt angående barn som far illa i vissa typer av mål – nämligen mål om besöksförbud enligt 5 kap. 2 § eller 6 kap. 6, 13 eller 14 § Socialtjänstlagen eller enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. I dessa mål blir därmed psykologer, vare sig de arbetar i allmän eller privat verksamhet, skyldiga att vittna om sådant som de är skyldiga att lämna uppgifter om till ansvarig socialnämnd.

När det gäller misstanke om brott som är så allvarligt att det ger minst ett års fängelse har en psykolog rätt att bryta mot sekretessen genom att göra en polisanmälan om brottet. Vid utredning av sådana brott är psykologen också skyldig att svara på frågor från såväl polis- som åklagarmyndigheterna. Exempel på sådana brott är mord, dråp, våldtäkt och grov misshandel. För brott som riktats mot barn gäller det alla brott mot liv och hälsa i 3, 4 och 6 kap. Brottsbalken. Observera att det rör sig om en rätt att polisanmäla, inte någon skyldighet.

Vid misstanke om att någon är på väg att begå rattfylleri, hindrar inte Offentlighets- och sekretesslagen en anmälan om misstanken till polismyndigheten (se 10 kap. 19 § OSL).

Uppdaterad: